Recension: House of Wax

Recension: House of Wax

av Anders Laurell ~ måndag 5 oktober 2009

Hade du kanske tänkt att en spänande thriller-rysare skulle sitta fint en sådan här kväll? Då finns bättre alternativ en denna "kletiga röra". Denna film är ett typexempel på film som gör mig väldigt splittrad. Det finns ett par moment i filmen är bra, men få är de, och jag kan inte sluta att vilja vara det egna skräckmomentet i en sådan här tillställning och bita av mig mina egna armbågar i ren desperation så fort jag ser Paris Hilton på vita duken. Mindre inlevelse och karaktärsuttryck får man nog söka sig till andra planeter för att hitta. Det enda som hon kan spela är sig själv, och det är ju ingen bedrift att lyckas med det heller.

Men som bilden visar så finns även bättre skådisar i filmen, dvs Elisha Cuthbert och även Brian Van Holt. Det är endast de som skapar någon behållning i filmen. Annars kantas hela historien endast av mordscener á la Saw (light) och folk som springer åt fel håll. Att ta till verktyget att karaktärer gör tvärt emot vad man bör göra i en skräck-fight-jaktsituation får endast mig att vilja stänga av filmen. Det är billigt och riktigt dåligt och ger en känsla av att regissören inte hade bättre saker att föra fram i filmen och drivs till att ta till desperata medel. Men vi kan ju alltid låta skådisen springa åt fel håll eller slänga ifrån sig yxan. För att uppröra tittaren till att störa sig så mycket att de tittar vidare åtminstone.

Filmen handlar hur som helst om en grupp ungdomar som fastnar ute i skogen och tvingas söka sig till den närliggande byn för att hitta reservdelar till bilen för att kunna ta sig därifrån. Sakta men säkert så försvinner en efter en och de kvarvarande uppdagar hela fenometen 'House of Wax'. Vem som dör hur kan jag ju inte avslöja, men vissa effekter i dödandet och massakern gör coolt, men så mycket mer ljuspunker har inte filmen.

Så för att avsluta: Förutsägbart, vissa bra effekter, frustrerande, enerverande och uttryckslöst, varav den gode Paris Hilton är skyldig till mycket.

Anders Laurell