Recension: Änglar och demoner

Recension: Änglar och demoner

av Anders Laurell ~ onsdag 9 september 2009

Jag har aldrig riktigt sett storheten i Tom Hanks. Jag har alltid haft lite svårt för honom, vet inte helt varför. Men hans sätt och framtoning på vita duken skär sig på något sätt. Han har på något sätt bara ett ansiktsuttryck och en enda karaktär, i lite olika versioner. Nu är jag kanske lite hård, han är en hejare på att spela pingis, tycker om att spöka ut volleybollar till låtsaskompisar och har som livsdröm att fiska räkor. Det är vi tacksamma för och skall hedra honom för. Men sedan har jag letat länge och inte hittat så fasligt mycket mer. När jag tittar på honom så ser jag alltid socialt missanpassade Forrest i bakgrunden. I hans andra roller drar han en allvarlighetens mask över sig men det syns igenom. Jag säger som Robert Downey Jr. i Tropic Thunder: "You NEVER go full retard!" Tom Hanks roll är ganska medelmåtta tycker jag och jag vet inte om det är hans porträttering eller om rollen drivits åt det hållet men han kommer in i filmen med för mycket besserwisser-mentalitet. Han är lite hjälte som vet allt direkt och kommer med svar på tal och lösningar på alla problem. Inte alls den tillbakadragna, funderande, förstående och utmanande Robert Langdon som är i böckerna.

Men denna film cirkulerar ju inte enbart runt Tom Hanks. Några andra stjärnor på denna natthimmel till film är: Ewan McGregor, Nikolaj Lie Kaas och Stellan Skarsgård. Den sistnämna måste ju räknas som stjärna mer eller mindre även om jag är väldigt skeptiskt till även honom. Hellre då sonen Alexander. McGregors porträttering av Camerlengon är bra, men det väntade jag mig utav honom. Men hade inte handlingen vinklats om såpass mycket, vilket är ytterligare en sak med denna film som stör mig, så hade han nog gjort en ännu bättre prestation. Nikolaj, denne danske stolthet, gör en bra roll som assassinen. Han gör den väldigt hård och skoningslös, vilket jag gillar. Sedan skall vi inte prata så mycket om prestationen i rollen Vittoria Vetra, som jag tycker är sjukt platt och tråkig.

Som jag sagt så är handlingen väldigt vinklad, och på vissa sätt helt vält på ända, bak-och-fram och bakom flötet. Detta är en av de största problemen med filmen i min mening. De har ändrat om för mycket och ändå är filmen runt 2:30 lång. Det är alltid svårt att klippa i filmer, men här har Ron Howard gått för hårt med häcksaxen tycker jag. Ta hellre bort delar och korta av andra. Så de som har läst boken kommer nog absolut att störa sig på det, vilket är tråkigt för det gör att de positiva delarna i filmen solkas och kommer i skugga. Det är framförallt den hårda och råa tonen i filmen som jag gillar i många scener. Historien är väldigt makaber och de har Ron lyckats bra med.

På det hela är det bra underhållningsvärde i filmen och kan man komma över Tom Hanks, Stellan Skarsgård och historiefelen så är filmen ganska fängslande.

Anders Laurell